20/4-12

vill bara skrika..
vill skrika ut all ilska,
vill skrika ut all frustration och all rädsla.

hur kan man vara så förvirrad men ändå så säker?
hur kan man trampa i det gamla fortfarande?
jag vet inte åt vilket håll jag ska ta ett steg,
jag vet inte hur jag ska agera.

men allt kommer lösa sig,
allting kommer bli bra tillslut!
hoppet är det sista som överger en - så är det!

tack och hej!

/ih.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0