idaheelin

du anar inte hur glad jag är, du anar inte hur jävla lycklig jag är just nu.
just nu när det är dig jag pratar med på msn, jag skrattar åt alla minnen
samtidigt som jag saknar allt så det gör ont. vi skulle ju fixa det, tillsammans.
det var väl så vi sa det? tjejen, är du beredd på att ge allt tillsammans med mig?
en gång för alla.

jag saknar dig. det gör jag verkligen. när allt känns svårt, tänk då på oss,
på våra stunder och alla gånger vi tillsammans har tabbat oss och endast
skrattat åt våra misstag.

du och jag, jag och du, tillsammans, ett oss, ett vi.
det var så. och jag vill igen.
jag älskar dig <3

och jag vet inte vad det är som händer. är livet såhär eller är jag mesig? tänker jag för mycket på andra eller är jag kanske egoistisk? jag vill räcka till i alla lägen, men jag gör fan inte det och jag hatar det. jag vill att folket runt omkring mig ska må bra, jag skulle kunna ge er mitt liv. hur kan mitt humör svänga från kanon till noll på bara några minuter? sällskap är det jag behöver, det är det jag mår bra utav. jag älskar mina vänner och min familj mer än någonting annat på denna jord, men hur ska jag lyckas visa det, jag kan inte! dåligt av mig, dåligt! tänk om allt bara kunde vara som förut, allt utan problem, eller problem fanns men jag var älskad.. jag var verkligen älskad till max av min pojkvän. åh, jag hatar och tänka tillbaka..

nu måste jag fan ta tag i allt, rycka upp mig och leva som den ida jag är! jag kan bara jag vill, kämpa!

men snälla vännen, kom tillbaka. jag behöver dig och dina blonda kommentarer. du får mig att le på riktigt, du är en av dom få som lyckas!


tråkigt inlägg. förlåt, men skönt och skriva av sig när tankarna svämmar över.

/idahelin